Fantasyberättelse

Fantasyberättelse.

James bodde i Narnia. Han satt inne på sitt rum på sängkanten. Han var helt utmattad och han la sig helt platt på sängen. Han kunde höra hur regnet smattrade på taket och det gjorde att James kände sig ännu mer trött. Han hade haft en kämpig dag på krigarskolan, där pojkar gick för att bli riddare i kungens kavalleri i framtiden James högsta önskan var att just komma in i armén. Dagen hade börjat med att de skulle utföra styrketräning på och det värsta av allt var att alla kadetter var oerhört trötta,lata och slöa då och framför allt lite yriga. Efter det så skulle alla kadetter slåss i den stek heta och gassande solen hela för- och eftermiddagen, alla var oerhört trötta och till råga på allt avslutades dagen med att de skulle springa en sträcka på 5 kilometer. Kadetterna var helt slutkörda efter den långa sträckan. James tänkte just nu bara på den stora dagen imorgon då alla kadetter skulle testas en sista gång och att då de allra bästa kadetterna bli utvalda till att bli riddare i kungens kavalleri. Dagen därpå lyckades han bli en riddare genom att visa prov på sitt mod och naturbegåvning genom att använda svärdet på ett exeptionellt sätt.

Nick som var James vän och som också bodde där, lyckades däremot inte att bli en krigare i slaget mot Morgarath som stundade. Sir Rodney som var chef på krigarskolan och skulle bli James ledare, kunde se att Nick kunde bli en spejare för att Nick var väldigt kvick, tyst och tänkte väldigt rappt, Nick kunde färga in sig i sin mantel i en massa olika miljöer och Nick skulle kunna vara väldigt användbar i kriget mot Morgarath. Nick skulle med Sir Danny (Nicks lärare) kunna samla information om vad Kalwaranerna och Waricerna "hade i kikaren". På så sätt fick Nick många lovord och detta kunde få Nick att känna att han gjorde något viktigt.

Susan som bodde i Araluen kunde varken bli någon form av krigare, eller spejare. Men kocken Maestro hade sett vilken naturbegåvning Susan hade. Hon kunde laga alla olika slags maträtter och Susan satte alltid smakerna. En anledning till Susans goda matlagning var att hennes familj hade varit väldigt duktiga på att laga mat och hon skulle kunna bli användbar i kriget mot Morgarath för att Susan skulle med sin goda och näringsrika mat kunna förse krigarna på de godas sida med mycket energi innan kriget, så att de skulle orka att slåss länge. Kocken Maestro berättade för Susan vad de skulle göra innan kriget startade och Susan fick veta att hon skulle få laga utomordentligt med mat för att krigarna innan kriget för att göra krigarna tillfyllest.

Lilly bodde i Celtica, honavskydde och var väldigt rädd för Kalwaranerna och Waricerna. Hon tyckte att deras spetsiga öron, vassa klor och äckliga ögon skrämde henne oerhört mycket och eftersom hon vägrade att vara med i kriget, då fick hon tillverka vapen åt alla riddare för att alla var tvungna att göra något för att kunna bidra till att hjälpa de Araluiska, och Narniska krigarna. Kelter (som Lilly var) var fredliga och var inte med i krig men de kunde gärna hjälpa till med att tillverka vapen åt Araluenborna, och Narnierna. Arbetet med att tillverka vapen var ett slitsamt jobb fast Lilly hade lärt sig att ha tålamod och hon hade lärt sig olika tekniker för vilket material man skulle använda. Så många arbetare uppskattade Lillys hjälpsamhet väldigt ofta, det var också en väldigt bra stämning på jobbet i att tillverka vapen och många personer skämtade med varandra men alla tog arbetet på allra största allvar.

Alla kungadömena Araluen, Narnia och Celtica hade hittat en karta med planerna över fiendernas krigsplaner, nuvtänkte de goda att de bara kunde förhindra de onda från att gå till attack genom att ställa upp sin armé vid Swyddneys slätt precis framför de klyftiga bergen så att de skulle se till så att Kalwaranerna och Waricer inte kunde komma in i Narnia och erövra Narnia. Alla Araluenbor och Kelter kom till Narnia genom att blanda jord, eld, luft och vatten och på så sätt få fram nykrom. Efter det så kunde man med hjälp av att säga trollformlen Narnius Directus komma till Narnia. det var på det viset som man gjorde när man skulle till andra världar, den enda skillnaden var att man först sa världarnas namn. Men Araluenborna, Kelternh Narnierna hade inte tänkt på att Morgarath med flit kan ha sett till så att de fått tag på krigsstrategin och sedan lura Araluenborna, Narnierna och Kelterna så att Waricerna skulle gå genom Gilans skog och komma bakifrån och det var det värsta ett kavalleri kunde drömma mardrömmar om att bli attackerade från två sidor. Och det här hade spejarna hänvisat till men varken Sir Rodney, Sir Danny eller Sir Markus hade inte trott ett ögonblick på vad spejarna förvarnat om.

Men väl den dagen då det var krig så var James väldigt nervös för att han inte skulle våga döda någon Kalwaran, eller Waric men han samlade mod. Väl samma dag såg Araluenborna och Narnierna Kalwaranerna stå uppe vid de klyftiga bergen men nu skulle den värsta överasskningen skulle komma. Waricerna stod på andra sidan nu för att de hade kommit ut ur Gilans skog som planerat och allt gick enligt planerna för fienderna och först nu insåg Araluenborna och Narnierna vilket misstag de hade begått, de var helt överrumplade. Men det var försent, pilar kom regnande från ena och andra hållet och en massa Kalwaraner kom från det ena hållet och det kom en massa Waricer från det andra hållet, de attackerade helt hänsynslöst och obarmhärtigt och de dödade många Araluenbor och många Narnier och tillfångatog vissa Narnier och Araluenbor. Visserligen lyckades James döda många Kalwaraner och Waricer men han fick retirera, när han insåg att han på något sätt måste försöka ta tillbaka sitt kungarike och de två andra kungarikena. Han gömde sig bakom en klippa efter kriget, precis som Susan, Lilly, och Nick hade gjort för att slippa bli slaktade av Kalwaranerna och Waricerna för att den Klippan var en plats där de kunde var välskyddade från fienderna. De om hur de hade sett hur kriget gick till ur olika perpektiv men kom till sist underfund om hur de måste frigöra deras ockuperade länder men just nu såg allting övergivet,dystert, mörkt och hopplöst ut.

Men först var de tvungna att hitta en plats där de skulle sova, ett rävgryt var den allra bästa sovplatsen. Alla tog av sig sina ytterkläder, Lilly började med att slipa James svärd när Lilly insåg att James var en riddare. James och Nick satte sig vid brasan och diskutterade hur de kunde använda sig av varandras färdigheter för att befria Narnia och därmed också befria Celtica och de två andra goda länderna. Samtidigt började Susan att tillaga en riktigt stor härlig köttgryta som kokade i en kittel,  samtidigt som hon la in en massa kryddor i grytan, och Lilly lyssnade intensivt på vad James och Nick pratade om. Susan och Lilly började också att ställa frågan om hur de också skulle kunna använda sig av deras färdigheter, till slut hade de kommit på en perfekt kombination av färdigheter i teorin men nu gällde det bara att sätta planen i verket, fast de behövde vara utviladecinför morgondagen. 

Nästa dag vaknade alla oerhört pigga, James tränade på att slåss väldigt mycket och att använda sig av olika sorters tekniker och att ha tålamod, Lilly hade ändå fullt upp med att slipa James vapen så att de kunde vara i så gott skick som möjligt inför denna motattack mot Kalwaranerna och Waricerna, Susan stod i köket och lagade mat så att det osade och hon hade fullt upp med att förberedda maten för Lilly, James och Nick. Den maten skulle ge dem tillräckligt med energi för att orka genomföra denna motattack. Men nu skulle planen sättas i verket, allting började med att Nick smög sig fram väldigt tyst mellan tät och snårig skog och såg till så att Nick kunde kamouflera sig på allra bästa sätt. Han smög också väldigt försiktigt så ingen vakt upptäckte honom, bhan väl kommit fram till baksidan av slottet fanns där en bakdörr som var oerhört hårt bevakad av två stora starka vakter, det enda sättet att ta sig förbi var att klättra på muren förbi vakterna. När Nick väl hade smugit förbi vakterna så slog Nick ihop deras huvuden så att de skulle bli medvetslösa, Nick bara nycklarna till dörren och så öppnade han den. Nick kom in kunde han rakt framför honom se ett stort vardagsrum med många stora möbler, och fintapetserade väggar i grönt med en massa olika gamla fin slipade topaser, safirer, och rubiner och värdefulla kinesiska vaser i mängder. Men Nick skulle inte dit utan till höger mot fängelset, han spred ett sömnpiller hos vakterna så att de helt domnade bort. Nu hade Nick tagit deras nycklar och han kunde befria alla Araluenbor och alla Narnier från cellen i fängelse.

 Men alla Araluen bor och Narnier var skadade men som tur var så hade Nick tagit med sig en första hjälpen så att han kunde bota deras sår, nu när det inte fanns några vakter i vägen så gick de alla ut på terrängen utanför slottet. Där stod James som just nu skulle vara ledaren för kavalleriet,  nu kom Susans och Lillys färdigheter till användning nämligen genom att James när de alla attackerade slottet i lyckades James döda en hel hop av människor med sitt fruktade svärd och att han hade orken, och uthålligheten att slåss så länge som de höll på var tack vare den nyttiga och näringsrika maten han fått. De goda attackerade Narnias slott och de krävdes en riktig kämpainsats för att besegra de onda men de onda skulle i slutändan vara besegrat och då skulle alla de tre goda länderna vara tillbaka som Araluen, Celtica och Narnia. Men allt det här skulle kosta mycket blod och därmed en del människoliv, alla människor som olyckligtvis dog under kriget skullbli hedrade efteråt för deras tapperhet och vilja att uppoffra sitt liv för sitt land och tillslut så låg allting helt dött på den stora terrängen där slaget hållits och det började efter slaget att växa blommor, ängar blev frodiga och fåglarna kvittrade och sjöng så stillsamt och lugnande som ett tecken på att de goda hade förtjänat en viktoria. Men annars så firades återerövringen av Narnia med en stor middag för James, Susan, Nick och Lilly och för deras vilja av att vilja återta något när allting ser helt hopplöst ut och de fick stora hyllningar och eloger för just deras vilja att aldrig vackla när allting såg så hemskt ut som det var. De klyftiga bergen och Warica blev nu Celtica, Narnia och Araluen och så levde alla lyckliga i alla sina dagar och nu skulle fred alltid råda.